fröken hedö

Okej var som tidigare nämnt i förgående inlägg sista kårenkvällen igår. Och ja. Jag blev sentimental hejochhååå.. Frasse beställde in en flaska champagne och ville att vi skulle skåla allihop för våra fina år tillsammans typ, då brast det. Vattenfallstyle. Men jag är glad på ett sätt att jag grät, förutom att jag såg helt föfärlig ut sminket utsmetat och svullen och rödgråten (och lyckades självklart hamna med på vimmelbild i detta tillstånd, go figures?) Men iallafall så är jag ändå glad för det känns ju ändå härligt att det ändå varit en så fin tid här i jönköping att jag grät en skvätt för att jag inte vill säga hejdå. Hah. Såå.. sentimental tjej? javisst. Blev tröstad av alla, det var fint. Mycket kärlek.

Nä nu ska jag sova. Imorgon beger vi oss tre tappra till huvudstaden för besökande av Amerikanska ambassaden och visum intervju. Lite pirrigt men ska nog gå bra :)