fröken hedö

Idag begravde vi min farmor Ulla-Britt Linnea Welander. Pappa hade anordnat allting jättefint. Jag hade bestämt att jag ville spela mitt favorit stycke piano för farmor (Nocturne op 72 i emoll av Chopin) spelade såklart lite fel men var nästan ingen som märkte. Det hela känns fotfarande overkligt, när ska det gå in? Hm. Fint var det iallafall, jag la två rosor på kistan en från mig och en från brodern som väldigt mycket tyvärr inte kunde vara med. Jag hade sprejat de vita rosorna med guldglittersprej. Dom som kände farmor förstår varför :) Något jag alltid kommer minnas med farmor var hennes skratt, hon hade nog världens härligaste skratt. Fnissade som en liten flicka typ "tihihihi". Usch vad jag kommer sakna. Men något positivt i allt det tragiska var att jag fick träffa släkt jag aldrig träffat innan. Bland annat en nästan jämårig kusin, Leo, verkligen jättekul att få lära känna han lite, trevlig prick :) och sen självklart att få träffa mina andra kusiner också från pappas sida. Blir alldeles för sällan. Ska bli bättring på det.

Ha det fint nu farmor vart du nu än är.. så hoppas jag att vi ses nån gång igen på något sätt. Jag kommer sakna dig jättejätte mycket..