fröken hedö

Efter mycket långt uppehåll och en del klagomål från er nära och kära som tydligen kikar in här ibland och blir besvikna, vilket gillas! Inte att ni blir besvikna just men det faktum att faktiskt någon är inne här och läser :) SÅ gör jag nu ett nytt litet inlägg. Skapar if you will, printar ner rågra rader om vad som händer i mitt liv just nu. Fast ska inte bli för långrandig..eller ja jag kan inte lova nått.

Har varit hemma i kära huvudstaden denna helg, men inte av den reguljära andledningen som i för att bara träffa vänner, familj och ha fantastiskt roligt och mysigt på alla sätt och vis. Utan det var med en ganska stor klump i magen jag parkerade mig i en bil som färdades upp längst med den hederliga E4:an. I förra veckan försvann någon från mitt liv, från denna världen. Ulla Welander somnade in i natten och finns inte med oss mer. Mitt sammvete är inte nådigt med mig, hur länge har jag inte gått och sagt till mig själv att jag ska ringa farmor och höra hur hon mår? Det var länge sedan jag lyfte luren..har inte blivit av! Det fanns inte på min världskarta att farmor som simmtränade och hade sig, spelade bingolotto och var allmänt pigg och alert bara skulle försvinna sådär. Chocken har fortfarande inte lagt sig.

Så helgen har innefattat att bara vara med bror och pappa. Stötta och egentligen nog mest bara vara, bara umgås och så självklart att hälsa på farfar. "Vad heter du!?" Blir man frågad av farfar när man kommer innanför dörren..vet fortfarande inte om han skämtade (det blev en hel del skämtande sedan från hans sida) eller om han var seriös. För på vissa andra plan märktes det att han inte riktigt var med på alla nivåer. Demens är hemskt och jag stänger nog av känslorna litegrann för det blir nästan för jobbigt om jag skulle börja känna efter. Men förihelvete vad hemskt det var att säga hejdå till farfar och lämna honom kvar där i den lilla lägenheten med Irene från hemtjänsten och farmors tavlor och grejer överallt och hennes säng också ståendes kvar, tom.

Brorsan har börjat bege sig tillbaka till Norge, pappa är ute och meckar med sin båt, Susann fifflar lite i huset och jag sitter vis datorn och ska snart bege mig in till staden för att träffa en kär gammal vän och sedan parkera mig på ett stycke tåg ner till bibelbältet där projektarbete, vänner och min alldeles egna lägenhet väntar.  

Så vi får se när jag skriver här igen nästa gång, kanske blir det ett efterlängtat litet uppsving här på bloggen.

Tiden får utvisa. :)